Så länge kunde jag hålla mig.

Det här är alltså SH3 av Daniel Ahlgren. En svensk superhjälteserie med lite "udda" superhjältar, som har inte övermuskulösa kroppar, kanske Atomica, och dom är mest bortkomna och lite vanliga.

Det är kortare berättelser som fungerar som en helhet och teckningarna är rätt enkla men ändå rätt så realistiska och detaljrika.

Man får följa unga superhjältar som gått på skolan för superhjältar kallad SH3, hela första boken handlar mest om skolgången medan de andra böckerna fokuserar på livet efter skolan. 

Jag ska inte gå in så mycket på vad de handlar om, för jag kan inte riktigt förstå själv då det är rätt så invecklat. Lite enklare problem jag KAN förklara är att Alfamannen råkat göra nästan hela världen gravida när han hade sex, hans spermier är ju superstarka sååååeeee... Ett annat problem dom stöter på är Passionsiglar, som livnär sig på lidande. Vi får möta en pojke som är tvärförbannad på superhjältar för att dom inte är tacksamma för sina krafter, han är ju bara en vanlig tråkig kille. Vi får följa med på spökjaktmed ett gäng som väldigt mycket liknar gänget från scoobie doo. 

Lite så är det i SH3, många karaktärer kan härledas till tidigare superhjältar, det finns till och med en snubbe som är djävligt lik fantomen. Jag antar att Daniel Ahlgren vill göra lite satir på dessa karaktärer men iband känns det mest som stöld. Radiohead t ex som kan töja ut kroppen... Han nämner i och för sig marvels variant i en av historierna och att det finns andra som också kan töja kroppen.

Min absoluta favorit är Electricia, eller ELEKTRA som hon ville heta, men då rättade Radiohead henne och sa att hon skulle bli stämd om hon tog det namnet. Jag tror att hon har hetat elflickan också. Electricia är så fulsöt på något sätt, hon är ju absolut ingen skönhet, men hennes lite tafatta karaktär som inte riktigt vågar ta någon plats tilltalar mig och jag blev lite ledsen när bok 3 hade väldigt lite av henne.

Vad tycker jag då om historierna? Jo, dom är bra, annars hade jag inte köpt resten av böckerna, men dom är lite väl invecklade ibland, och när Ahlgren har tillägnat ett helt kapitel åt att förklara en viss apparat tröttnar jag lite. Det blir väldigt mycket förklarande hit och dit och ibland är det svårt att koppla ihop berättelserna. Man får följa en berättelse ett tag för att sedan hoppa vidare till en annan, och så hoppar man fram och tillbaka så, det blir lite rörigt. 

Hur som helst, bok ett tilltalade mig enormt och jag hade velat se mer av den sorten i resten av böckerna, mer skolgång. Resten av böckerna var nte lika bra och jag tror att jag klarar mig utan en fortsättning. 

Kram

Jag kommer skriva om Daniel Ahlgrens SH3 inom en snar framtid, jag har läst de 4 första böckerna, och det finns bara 4 böcker ute än så länge, jag vet inte om fler är på väg.

Det är lite skruvade superhjälteserier som även är lite satiriska och nästan som karikatyrer på "vanliga" superhjältar.

Aja, mer om det framöver, nu väntar jag med spänning på att brevbäraren ska komma så att jag kan få fortsättningen på Uzumagi och Gyo.

Kram!